VILL DU BLI
EKONOMISKT OBEROENDE,  
EN JÄVEL I SÄNGEN  
OCH ETT SOCIALT GENI PÅ 3 MINUTER?  
DÅ ÄR DET HÄR HELT FEL BOK FÖR DIG.

Denna braskande bokframsida lockade mig att läsa Benny Haags bok "Ingenting är möjligt - en berättelse om 3 livsavgörande misslyckanden". Därmed fick jag i år läsa ytterligare en bok av en författare med starka rötter/identitet i arbetarklassen. Liksom Leif GW Persson har Benny ett härligt flyt i texten. Det märks att boken utgår från en berättarföreställning. Smärtpunkterna förtigs inte på minsta vis, men berättelsen glider ändå lite lätt över bråddjupen. Ibland kan jag längta efter P O Enqvists eller Kristian Lundbergs förmåga att skriva runt i smärtorna tills någon slags befriande fullbordan (ibland) inträder.   

Det är smärtsamt att med stor igenkänning läsa:

"Allt detta, enskilt och tillsammans, har gjort att jag alltid sökt mig till områden där jag vet att jag kommer att möta motstånd och nedlåtenhet, situationer där folk antagligen kommer att tycka illa om mig. Då känner man sig ju som hemma, som barn på nytt. Men paradoxalt nog blir jag också jätteledsen och otroligt överraskad när jag möter detta motstånd, denna nedlåtenhet och detta hat som jag undermedvetet söker mig till, jag som i grund och botten bara vill väl och ser mig själv som en hygglig och trevlig prick."

Enda trösten är att jag sakta, men säkert frigör mig från detta mönster. Annat klokt han skriver är:

"Det pratas aldrig om att vi ska "våga vara förlorare". Trots att det först i den djupa och ibland grymma insikten om att vi faktiskt är förlorare - också - som möjlighet finns till bestående, varaktig, positiv förändring av våra egna livsvillkor."

"Vi pratade om känslor: vad jag kände, vad min fru kände, vad vi tillsammans upplevde. Jag är från den sekunden fullständigt övertygad om, tvärsäker skulle jag drista mig till att påstå att vill man hjälpa till att skapa varaktig förändring hos en annan människa, som själv har en uppenbar vilja till detsamma, kan man bara göra det genom att känslomässigt påverka den personen. Det finns inga andra sätt!"

Tala fritt

Samtidigt som Patrik Sjöberg tar över hela mediascenen på ett beundransvärt sätt, efter att i över trettio år kämpat med traumatiska barndomsminnen, läser jag under två dagar ut Kristian Lundbergs senaste bok "Och allt skall vara kärlek".

Av Kristians bok framgår tydligt vilken obeskrivlig vånda det är att ta till sig, integrera och gå vidare från en svår uppväxt. Hur svårt det är att finna nya vägar och att öppna sig för sanning och kärlek.
Och än svårare är det när det inte finns några till det yttre dramatiska trauman att känna och orda kring, utan bara ett tyst osynliggörande, en bortvänd blick, en vuxen livsluft, som barnet tvingas andas in, att det vore bättre att du inte fanns.
Då är det oundvikligt att dödsvattnet, ett ord jag lånar av Kristian, stiger inom barnet. För Kristian fick det bl a följande drastiska konsekvens:

"Jag ska säga som det var: vid tolv års ålder kastade jag mig ut från tredje våningen i ett hyreshus. Jag var påverkad och drabbades av en outhärdlig ångestattack och det enda jag kunde tänka var att jag ville att det skulle ta slut, att det skulle ta slut - och jag hoppade rakt ut. Jag landade i i buskarna nedanför och haltade iväg med två stukade fötter och skrapsår över hela kroppen. Efter det sade alla mina vänner att jag var galen. Vi skrattade alla. Jag kom att upprepa detta. Jag var odödlig. Och jag virvlade bort som ett torkat löv. Jag hade tidigt, mycket tidigt lärt mig vad det innebar att ingenting vara värd. Det går inte att tänka sig fram till ett människovärde. Det måste erövras genom handling. Du är och blir - eller inte."

Om boken: Svd , DN , GP , Expr , Arb.bl