Jag och min flickvän satt fast i tågkaoset p g a en nedriven ledning i Linköping 17 juli. Vi reste från Småland och skulle vara framme i Umeå kl 22.10 på kvällen. Vi kom fram först följande morgon med nattåget 7.41 till Umeå. Total försening 9,5 timmar!
Till Stockholm kom vi rejält trötta och 6 timmar försenade och blev hänvisade till SITTplats på nattåget av en förnumstig Tomas på "Kundservice" på Stockholms Central.
Jag kan acceptera det kaos, som uppstod i Linköping och t o m bli imponerad av att SJ klarade att bussa 100-tals resenärer förbli Linköping under rådande omständigheter. Vi resande visade ett stort lugn och tålamod. Förmodligen tack vare att de flesta var på semesterresa och inte pressade att vara hemma en viss tid. Den fåtaliga personalen var också mycket hjälpsam, men hade föga konkret att erbjuda annat än väntan.
Jag kan acceptera avsaknaden av trafikvärdar, information och den långa väntetiden. Ständigt nya vågor av tågresenärer vällde in till de fåtaliga bussarna och någon kö- eller turordning fanns inte. Det var trängsel och vassa armbågar och som gällde, om man skulle komma med någon buss, men de flesta tog det som sagt lugnt. Vi hade tur och kom till slut på en buss till Norrköping, som "smög" upp mot slutet av den "kö" som ständigt försköts framåt åt det håll där de flesta bussarna kom ifrån.
Tåget som skulle avgå från Norrköping var knökfullt. Endast ståplatser fanns. Vi valde att avvakta och ta ett senare tåg, där vi kunde få sittplats. Denna begäran ledde till en mild protest i biljettluckan i Norrköping, men när jag höjde rösten och påtalade det rimliga i att få åka med sittplats till Stockholm fick vi sittplatsbiljetter till tåget 16.24. Det avgick kraftigt försenat först 17.45, men vi fick sitta.
För mig var det sedan självklart att vi skulle erbjudas sov- eller liggplats på nattåget till Umeå från Stockholm, men "Kundservice" hade som sagt en annan uppfattning av begreppet service. En extra sittvagn var allt som fanns ordnat på nattåget hävdade man med frenesi. Enda alternativet var sittplats följande dag, men då skulle vi själva få bekosta övernattningen. Trots att jag skällde ut den kvinnliga personalen, som jag glömt namnet på och sedan hennes chef Tomas rejält, var det detta som gällde. Punkt slut.
När vi väl kom ombord på nattåget och det första tumultet lagt sig (ombordpersonalen hade inte fått veta något om en grupp försenade Norrlandsresenärer) blev vi utan minsta tvekan erbjudna sovplatser av den trevliga och hjälpsamma ombordpersonalen.
För ett par år sedan råkade jag och min familj ut för en lika kundovänlig behandling av "Kundservice" på Stockholms Central. Vi kom kraftigt försenade till Stockholm med tåget från Norrland och skulle därför komma att missa vår sista bussanslutning ut på landsbygden, när vi kom med vår nya tågavgång ner till Småland. Jag begärde då en taxiresa, men nekades hårdnackat detta av "Kundservice" på Stockholms Central. Även denna gång löstes det hela av ombordpersonalen, som direkt ordnade en taxi, vilket var tur, eftersom taxichauffören berättade att det numera saknas möjlighet för privatpersoner att beställa taxiresor under helger i denna glesbygdskommun.
Ett annat tråkigt SJ-minne är från den 3 april 2004, min dotters 12-årsdag. Vi kom (försenade) med tåg från Duved till Ånge. Eftersom vi åkte i sista vagnen och hade mycket skidutrustning att kånka på, såg vi vår anslutningsbuss till Sundsvall ge sig iväg innan vi hann fram till den. Ingen tågpersonal fanns att tillgå i tågknuten Ånge en lördag, men per telefon fick jag till slut kontakt med en hjälpsam SJ-kvinna, som lovade ordna en taxi. Senare kom en taxiägare förbi och beklagade att han inte hade någon ledig bil att tillgå denna dag. I telefon beklagade SJ-kvinnan att vi skulle bli tvungna att vänta tre timmar på nästa buss, men att vi givetvis skulle få tillbaka pengarna för vår resa. I stället för födelsedagskalas fick min dotter och jag uppleva Ånge en kall lördageftermiddag. När jag senare reklamerade resan fick jag veta att vi inte var berättigade till någon ersättning för vår kraftiga försening. Löftet vi fått per telefon var tydligen tomma ord för att lugna oss i stunden.
Enligt SJ:s nuvarande regler hade vi varit berättigade till ersättning, så här har skett en förbättring. Det är dock uselt av SJ att bara erbjuda ett värdebevis, som med vissa förbehåll kan användas för köp av ny resa. Att för att få ersättning vara tvungen att åter anlita ett reseföretag, som skött sig illa är osmakligt. Pengarna tillbaka är det enda rimliga.
Jag har ingen bil och är varm anhängare av kollektivtrafik och ett Statens järnvägar i bemärkelsen Folkets järnväg, men detta märks det tyvärr allt mindre av. Orsakerna tycker jag beskrivs bra i följande inlägg i Aftonbladets forum.
BRA av Aftonbladet att ta upp bristerna inom SJ och Banverket. Förhoppningsvis leder det till förbättringar.
Heder åt det flertal av SJ:s ombordpersonal, som gör ett mycket, mycket gott arbete.
