lördag 15 maj 2010

Bakom gardinen

Här är en låt av en gammal vän, i en i mina öron glad och försonad version:





Här är den fina texten:

I detta månsken
flyr mörkret i skräck
Här på balkongen
viskar livet ditt namn

Ingrid är vaken
en gåva så stor
att krymplingen spränger
sitt öga i blod

För lusten att leva
för varenda sekund
för oro och ångest
allt tillkommer dig

Vårvinden smekte min kind
vidrörde häftet
siffror i oändlighet

Och plötsligt så fanns du där
en sekund av förvissning
en paus ut mot ingenting

Säg varför tror jag då
att du är mitt ursprung
när dina avtryck är
svarta av hat

I bussen en morgon
fälten täcks
av dig
Gyllenbrun är du
som böljande säd

Då fylldes mitt tomrum
då tänjdes den gräns
som skiljer det svarta
från allt flödande vitt

Se där har vi solen
den vinkar bak ljusa moln
den färgar ditt öga
Åh Gud,Ingrid
du skrattar igen