Nässlorna blomma

"ibland kommer den fullständiga ensamheten, ödsligheten; den där snörande sugningen som kippar efter anda och skrik.. en virvel av kall ångest."

Så lyder några rader ur "Nässlorna blomma" av Harry Martinson, som vi fick läsa när jag gick i sexan, vilket gjorde att jag sedan aldrig läst något av sedemera 1974 års Nobelprisvinnaren i litteratur. Sockenungen Martins utsatthet, ensamhet och känsloliv kom alldeles för nära min egen situation, även om de yttre omständigheterna var mycket olika.

Bilderna i inlägget är tre av bokomslagen, som använts till boken, vars totala upplaga är ca 400 000 exemplar.

För några år sedan såg jag en mycket bra TV-film om Harry, om hans starka längtan efter mamma, som försvunnit till USA, några år efter pappans död. Senare dör även hans storasyster och syskonen splittras. Men före dessa tragedier tycks Martin eventuellt ha fått uppleva  några första goda år, till skillnad från mig, som slungades ut i rymden och blev en känslomässig Aniaravarelse redan några veckor efter min födelse.

Möjligen var det först i filmen, som jag fick veta att Harry, liksom min pappa, tog sitt eget liv, något som jag tror länge hölls borta från offentligheten.

I sista avsnittet av en tredelad utmärkt radiodokumentär, som jag lyssnat på nu i samband med att jag åter läst "Nässlorna blomma", fick jag också veta att Harry stack saxen i sin mage, när han var på dagen lika gammal som Moa Martinson var på sin dödsdag, vilket medförde att han avled några dagar senare. (Moa var 14 år äldre.)

Det enda som väcks till liv att jag minns från läsningen av boken i skolan är hur Martin hugger ihjäl en kalv, som ätit och skitit på hans mödosamt hopsamlade lövrisknippen, vilka han straffkommenderats att färdigställa en frisöndag. Förvisso en dramatisk höjdpunkt i boken.

Harrys liv var väldigt turbulent vid bokens tillkomst. Han hade flytt från Moa, var på väg att gå till sjöss igen, men ångrade sig (inför Moas självmordshot) och färdigställde boken. Att skriva den och återvända till sin barndom rörde så klart också upp mycket starka känslor. Det gör att boken får något ofärdigt och splittrat över sig, som samtidigt ger den stark nerv och närvaro i något som annars var tänkt att bli en stor episk berättelse.

Slutet är klassiskt tvärt... (Staffan Söderbloms efterord berättar att det tänkta slutet i manuskriptet fortsätter berättelsen längre.)

Skildringen av hur Martin dessförinnan trevande knyter an till Tyra är väldigt fin.

I radiodokumentären och efterordet till boken citeras ur ett brev, som Harry skrev till Tor Bonnier vid tiden för bokens tillkomst i mitten av 1930 - talet. Ord som jag till fullo kan identifiera mig med, förutom den allra sista kusliga förutsägelsen:

"Innerst är jag en obotligt sorgtagen människa, en överkänslig ödestyp som är stadd på ständig flykt från sina minnen. [...]  Jag tillhör av födelse och öde vandringen, vägarna och haven. Min är längtarens hytt. Jag är min egen elds kurir. Kanske ville jag inte vara det, men det har blivit så, det blev mitt öde och det har sina fruktansvärda orsaker. Min familjs grymma tragedi och min söndersargade barndom bildar bakgrund till den oro som en gång skall döda mig."

CV över ett brokigt arbetsliv.

Blev musiklyssning nån timme efter att jag vaknat 04 i morse. Dessförinnan hade jag tänkt igenom mitt arbetsliv. 23 år blev det på åtminstone 12 arbetsplatser, sommarjobb på metallindustri och sågverk oräknade.

Lunpsamlare, Emmaus Björkå 1971 - 72

Silare, Böksholms Bruk, 1973

Matrialfördelare, SvenskaFläktfabriken, Växjö 1974 - 75

Försöksodling, Lantbruksnämnden, Växjö 1975

Dräng på Hammarby, Högsby 1975 - 76

Tidningsbud under Vapenfri tjänst, Smålands museum, Växjö 1976 - 77

Avbytare i djurstallar, Växjö 1978 - 84

Vik. lärare, Åkrahällskolan, Nybro 1985

Vik. lärare, Lessebo 1986

Fast lärare, Källmursskolan, Gävle 1986 - 1991

Vårdgymnasiet, Gävle 1991 - 92, 1995 - 96

Vasaskolan, Gävle 1995 - 2002

Sjukskriven, Umeå 2002 - 2017

Pensionär, Umeå 2017 -

Pluggade heltid vid olika tillfällen under fyra år. 

Nationalekonomi och Kemi, Växjö 1972 - 73

Ingelstads lantbruksskola 1973 - 74

Driftsledarkurs, Ingelstorp 1981

Lärarhögskolan, Uppsala 1984 - 1985

Därtill pluggade jag motsvarande 6 - 7 års heltidsstudier vid sidan av jobbet. 

Nationalekonomi 20 p, Lund 1971 - 72

Historia 60 p, Växjö 1976 - 77,  1982 - 83

Samhällskunskap 60 p, Växjö 1982 - 83

Geografi 20p, Växjö, 1983

Datakunskap 10p, Lund, 1986

Idéhistoria 20p, Uppsala, Stockholm 1987 - 88

Eurropakunskap 10 p, Gävle, 1991 - 92

Psykologi 20 p, Lund, 1993

Religionsvetenskap 40 p, Växjö, 1993 -94

Grundkurs för skolförlagda lärarutbildare 5p, Falun, 1999 - 2000

Två gånger skrev jag 2,0 på Högskoleprovet. När jag försökte upprepa bravaden för några år sedan blev resultatet 1,6.

Studier var länge en drog för mig , som väl något bidrog till att jag blev utbränd och sjukskriven de 15 sista åren före pensionen vid 65 års ålder 2017. 

De sista 4 åren  atbetstränade jag halvtid på fyra olika ställen. 

Emmaus, Umeå 2013 -14

Samhall, Umeå 2014

Byggen, Viva Resurs, Umeå 2014 - 2015

Skogsstyrelsen, Umeå 2015 - 2017

På Skogsstyrelsen var det jätteskoj med härligt originella och lätt galna typer. Fanns förvisso även på de andra ställen, men på Skogsstyrelsen  hade vi stor frihet,  spännande, omväxlande arbetsuppgifter och fick en hel del gjort. Bl a byggde vi Äventyrsbana vid Nydalasjön och Utegym vid Bäcksjön.

Del av Utegymmet vid Bäcksjön.

Värt att minnas är också arbetet i lokalgruppen i Växjö för Tältprojektet 1976 - 77. Vi gjorde t ex en utställning om den lokala arbetarklassens historia, som vi bl a ställde ut på Smålands museum tills en starkt konservativ chef fick se den. Utställningen plockades bort och jag kommenderades till trista arbetsuppgifter.

Att se Tältprojektets föreställning med bl a Sven Wollter och Totta Näslund blev en oförglömlig upplevelse.

Alla årsarbeten obetalt politiskt arbete under 70- , 80- och 90- talen bröt definitivt ner mig. Jag slutade helt med det när vi flyttade till Umeå 2002, utifrån den sent komna insikten att jag annars aldrig skulle ha möjlighet att bli frisk.

Så var vi barnlediga tre år  1992 - 95 och bodde i Farshult (Tack Alf Svensson!). Då försummade jag ändå min ork och min dotters första år.  Även om jag hela tiden var hemma,  så läste jag både psykologi och religion, och kämpade för att mitt fadderbarns bror skulle bli frisläppt ur fängelse i Palestina/Israel. (Han blev det senare.)

Mamman Å hade också flera stora utställningar under denna tid.

11 december 1994 fick jag panikångest, min stora vändpunkt i livet, som genomsyrar det mesta på denna blogg.

23+4+3+15=45 år mellan studenten och pensionen , ja, det stämmer precis!

Ett sånt arbetsliv ger så klart fattigpension. Drygt 11 000 kr får jag ut varje månad. men vi klarar oss oväntat bra tack vare låg hyra och att vi inte har bil.