Kaskader av ruttnande tomhet

Till detta är jag skyldig. Fy fan!

När jag kollar upp artikelförfattaren Helena Granström upptäcker jag att hon  är hyllad författare. Och inte oväntat 30+ och 35- . Jag har en osviklig dragning till kvinnor i den åldern, eftersom min mamma var 33 när jag föddes.

Strax börjar jag lyssna på Helenas novell "Skördebrev" och finner den lysande om än tumlande ordrik.  Rubriken till detta inlägg kommer från novellen. Henne ska jag definitivt läsa mer av!

För mig blir novellen som en fortsättning på Marlen Haushofers "Väggen", som jag nyligen avslutade och hoppas återkomma till på bloggen.

När jag sen hör Dagens dikt samspelar även den med novellen (läs den så förstår du hur):

"Två ting skriker ständigt i skapelsen,
havet och människans själ"

(ur "Varför skriver du om Ryssland?" av Louis Simpson)

Jag är barnsligt förtjust i sådana samspel!

Del av omslaget till Helena Granströms senaste roman.

Vaniljsåsen i min mun

Neil Gaiman i Babel:

S

Ur "Oceanen vid vägens slut":

"Jag saknar inte barndomen, men jag saknar hur jag gladde mig åt småsaker, även när de stora sakerna rasade ihop. Jag hade ingen kontroll över världen jag tillhörde. Jag kunde inte ge mig av ifrån saker eller folk eller tillfällen som gjorde ont. Men jag kunde glädja mig åt de saker jag tyckte om; vaniljsåsen i min mun var söt och gräddaktig. De mörka, svullna vinbären stack av i fruktkakan med sin skarpa smak, mitt i kaksmetens tjocka sega menlöshet. Och kanske skulle jag dö samma natt. Och kanske skulle jag aldrig komma hem. Men middagen var god och jag litade på Letty Hammerstock."

AvslutnIngen i Babel:

Livet

Den oklippta navelsträngen
Den iscensatta hemlösheten

Lösgör. Släpp loss ursinnet (Så jävla trött på att vara levande död) 5 mars 2004.

Fars och fasa

"All inclusive" av Hans Gunnarsson är en lättläst och underhållande bok med civilisationskritik i T S Eliots anda. En tröstebok för oss som saknar ork, lust och råd till dyra resor till exklusiva resmål. Som nöjer oss med att inomhuset är oändligt och reser i sängen.

Boken pendlar mellan fars och fasa. Mycket meta: Visst är det Gunnarsson själv, som bedagad resenär på omslaget? Nog finns nån sökt eller osökt koppling mellan huvudpersonen C G och C G Jung? Osv, osv. Det går hem hos både kritiker, vår tid och denna läsare. Spännande boktips får man också. Både jag och kärestan blev väldigt nyfikna på "Väggen" av Marlen Haushofer. Gjorde en omedelbar reservation.

All inclusive påminner en del om "Twist" av Klas Östergren, som han just nu läser som radioföljetong. Hörvärt och eftersom jag redan lyssnat på Reine Brynolfssons inläsning kan jag höra in då och då med full behållning.
Gunnarssons bok är mer ruffig! och krängande, mer oförutsägbar. Kanske för att det är min första bekantskap med hans böcker, medan jag är väl bevandrad i Östergrens elegant sammanflätade gobelänger.

Båda skriver oförglömliga passager om golf! Nej, jag spelar inte, men livet är tydligen en utspädd golfrunda enligt Gunnarssons romanfigur Boris, som också talar om insjösorg: "Det där myggiga vemodet som inte finns någon annanstans. Det där liksom patenterade torparsvenska vemodet".

På bokens försättsblad står de välkända, för mig tills nu okända, avslutningsorden i T S Eliots dikt "Hollow men":

This is the way the world ends
Not with a bang but with a whimper


Inte bara en beskrivning på hur mitt liv ser ut, mindre larm och mer snyftningar, utan "Hollow men" lär också avsluta filmen "Apocalypse Now", som jag länge tänkt se.
Om jag förmår företa resan från sängen till soffan!

Nej, jag går inte på tunga mediciner (annat än litterära och livet). Det är handsalva i vita burken!

Mer om All inclusive: SvD , DN , Pilgatan , Sydsvenskan , SR , HD, Bokhållaren ,                                          Kristianstadsbladet , bernur , UNT