Ingenting är ett tomrum fyllt av allting

Så är skräcken åter här med full kraft. I varje vrå, i varje cell; förintelse, utplåning. Tillintetgörelsens plågsamma återkomst efter ett par veckor av deltagande i Å:s flytt och stress. 

Full kraft? Antagligen bara en mild susning. Vid uppvaknandet 05.20 var den i a f välbekant och påtaglig. Efter en timme på rygg i mörkret i sängen har jag i vanlig ordning vänt det hela till en skön livskänsla och anknutit till Det Stora Ingenting; denna köl, denna container, denna tröst, denna tro och förvissning, som blir allt påtagligare.

Jag stiger upp till en underbar vårvintermorgon. Från mörkret stiger jag till ljuset. Från tankeflykten till det överväldigande nuet; ljuset, snön, skatan, cyklisten, bussen, den rödsolskimrande björken. Hela den obeskrivliga härligheten.

Tankeflykten rörde sig mycket om vår eventuella roadtripp söderöver om en månad, närmare bestämt 13 april. Å:s Nissan Micra dog på J A Linders väg mitt i flytten. Kamkedjan gick oväntat av och dagen därpå bogserade T och jag bilen till skroten. T erbjöd sig hålla ögonen öppna åt oss efter en annan bil. Jag ska ringa honom idag och önska en bil med dragkrok med plats för cykelställ.

Använder för första gången etiketten förvissning som tagg till ett blogginlägg, och detta är mitt liv i ett nötskal: Från förvisning till förvissning. Nota bene den dubbla betydelsen i förvissning.

Ha en bra dag!

28 januari var bilen pigg och rask

Kände mig skönt bekräftad av att mammas blick på mitt nyfödda jag plötsligt fanns utanför min kropp ute på Klockarbäckens ÅVC (28 januari)

 

 

Hann det ens börja?

Vaknar ur starka, plågsamt sorgfyllda drömmar om att snart är det över.

Hann det ens börja?

.....

Det bleka halvmåneskenet

De nakna träden

Skuggorna på den gnistrande snön

Den kalla januarisnön

Stackars hen som aldrig gråter!

Idag landade fredsduvan i mitt sinne och det blev en vilodag i gryningen. Vaknade visserligen genomsvettig kl. 05 och fick byta tröja, men sen hamnade jag omgående i spontantrance; lätthet, fridfullhet, en svävande salig ande. Låg så till 06.40. Skönt!

Igår snörvlade och grät jag mig genom hela sista delen av TVserien "Jag for ner till bror". Underbart skönt!

På kvällen såg vi en orginell nygjord dokumentär om Karin Smirnoff av Johan von Sydow. Den gjorde mig på mycket gott humör, då den till slut kom Karin nära in på livet, trots hennes upplevelse att så inte alls var fallet och att filmteamet gjort ett dåligt jobb. Karin är verkligen Jaana Kippo! Hon var inte heller nöjd med tv-manuset till "Jag for ner till bror". Varför måste hennes hjältinna Jana Kippo gråta så mycket ? Själv gråter Karin Smirnoff ”en gång vart tionde år”. 

Sån är och har också jag varit.

"Ja, stackars han som aldrig gråter

Fast han släpar på ett höghus

Vad är det ingen ska få se som ingen inte redan sett?

Och vart ska det där huset?"

(Ur låttext av Lasse Winnerbäck)

Min gråt igår bidrog säkert starkt till mitt välmående idag.

Och Karin Smirnoff kapitulerade när hon såg serien: "satana... resultatet!"

Amanda Jansson är lysande som Jaana Kippo

En bra dag! och ett bra år? på jobbet.

Släckte lampan igår 23.30. Skönt att både S och jag gillar antifirande. Och skönt att nu få börja uppleva 2026 och att lite snö åter täcker stadens gator.

Dagen började 04.15. Mådde skit i kubik. Har några dagar försummat det levande begravda, förkrossade, tillintetgjorda nyfödda barnet. Jag har ökat min kapacitet och förmåga att härbärgera och känna smärtan, särskilt i dessa gryningstimmar. Mitt främsta ankare är min tilltagande kontakt med vad jag kallar ingenting, ett tomrum fyllt av allting. Intressant är att professorn i materialvetenskap Maria Strömme har blivit uppmärksammad under hösten, när hon publicerade en vetenskaplig artikel och beskriver något liknande;  ett fält bortom tid och rum, som var det som existerade före Big Bang och som våra medvetanden är en del av.

Igår demonterade Å, M och jag med mycket möda isär, den rejäla säng som Å:s pappa Gustaf byggde av en utdragssoffa. En enda envis spik höll hårt ihop det hela. Efter att vi äntligen fick isär sängen, fann vi underst i korthögen följande tarotkort att bli vårt gemensamma inför 2026:

Texten till kortet, översatt av Google, är bästa tänkbara inför 2026:

"Bli den frid du önskar se i världen så att du kan minska lidande, utför vänliga handlingar och utstråla kärlek.

Duvans ande påminner dig också om att när du ser orättvisor eller någon som lider skada eller är i nöd, lita på att du har förmågan att skapa frid genom att le, sända kärlek, tala ett vänligt ord och lyssna med ett medkännande hjärta. Gör din del för att vara en fredsmäklare, ge näring åt medkänsla och påminna andra om glädjen i harmonisk samexistens så att de också kan omfamna Duvans ande inom sig själva."