att somna ensam det är mot naturen!

Bara någon dag efter mitt senaste inlägg läste Etienne Glaser följande underbara Dagens dikt av Lennart Hellsing.

NÄR OFELIA SKULLE TILL ATT SOMNA

Ofelia tänkte: Ingen somnar ensam.
Det liksom inte går att somna ensam.
Man måste vara två om man ska sova.

Förr hade jag min nallebjörn bredvid mig
och dockan Anna i sin röda klänning.
Nu är jag stor och ligger här i sängen
- att somna ensam det är mot naturen!
Det blir ett tomrum någonstans där inne
som gör mig vaken fastän natten lider.

Men jag ska tänka fram någon ur minnet
en lekkamrat, som håller mig i handen
så kan vi båda somna med varandra.

Den gossen Hamlet med sin stora mössa
och ögonen på skaft och bok i handen...
Ja, gav han inte mig ett moget fikon
och fyra plommon härom dagen?
Jag tror han kan duga. Räck mig handen
och lägg dig ner så sover vi tillsammans
och vaknar upp når tuppen gal där ute.

På dagen kan man faktiskt vara ensam
då skramlar kärrorna och solen skiner
och allting händer runt omkring i världen.

På natten då är allting annorlunda
då måste man åtminstone på låssas
ha någon som man känner väl i sängen.
För ensam kan en mänska inte somna.

På dagen kan man faktiskt vara ensam

Kaskader av ruttnande tomhet

Till detta är jag skyldig. Fy fan!

När jag kollar upp artikelförfattaren Helena Granström upptäcker jag att hon  är hyllad författare. Och inte oväntat 30+ och 35- . Jag har en osviklig dragning till kvinnor i den åldern, eftersom min mamma var 33 när jag föddes.

Strax börjar jag lyssna på Helenas novell "Skördebrev" och finner den lysande om än tumlande ordrik.  Rubriken till detta inlägg kommer från novellen. Henne ska jag definitivt läsa mer av!

För mig blir novellen som en fortsättning på Marlen Haushofers "Väggen", som jag nyligen avslutade och hoppas återkomma till på bloggen.

När jag sen hör Dagens dikt samspelar även den med novellen (läs den så förstår du hur):

"Två ting skriker ständigt i skapelsen,
havet och människans själ"

(ur "Varför skriver du om Ryssland?" av Louis Simpson)

Jag är barnsligt förtjust i sådana samspel!

Del av omslaget till Helena Granströms senaste roman.