Jag tänker återkommande på Weine, grannpojken från min uppväxt, och inser hur betydelsefull han var för mig, trots att han är drygt 12 år äldre än jag. Inser att jag starkt saknade en fadersfigur, som kunde ge mig en livshållning och framförallt riktning i mitt liv. Detta kom han att positivt bidra till. Inget uttalat som jag minns, utan något som jag ändå sög åt mig.
Grannpojken Weine 2023
(Tidsandan var väl det som främst formade mig, men varför tog just jag åt mig tidsandan; vänstervåg, frigörelse och socialistisk revolution i de då s k u - länderna. De flesta gjorde det inte.)
Weine studerade och tog studenten, läste på Handelshögskolan och engagerade sig livslångt för främst Latinamerikas framsteg och utveckling. Rent konkret väckte han ett starkt friidrottsintresse och läsintresse hos mig. Han hade byggt ett helt litet friidrottsstadion i gärdet intill deras tomt och hade skaffat både kula och diskus, som jag skämmigt nog senare la beslag på och vanvårdade. Han gav mig två idrottsböcker om Gunnar Gren och Sven Tumba. Den senare fängslade mig starkt.
Förra året berättade Weine sitt starkaste och bästa minne av min pappa Holger.
Men först en bakgrund om Törnagården (4:2), där Weine växte upp från 1946. (Även detta har Weine berättat för mig.)
Törnagården före 1956.
Vår gård till vänster.
Gården tillhörde på 1920- och 30 - talet familjen Törn från Bockara, som var varma pingstvänner och skänkte tomten där Filadelfia byggdes 1922. Sonen David sjöng mycket vackert och drog folk till församlingen.
1938/39 flyttade dock familjen Törn härifrån och sålde gården till svenskamerikanen Valfrid Jansson, som bodde på övervåningen med sin fru Svea. Hon var särskilt förtjust i Weines storasyster Vally, som bjöds på godis. De hade också flera katter. Den största brukade sitta i trappan och titta stint på Vally när hon kom, vilket skrämde henne.
På nedervåningen bodde Gotte (Gottfrid Johansson).
Jordbruket var utarrenderat till Ture och tanken var att Ture också skulle få ta över gården. Valfrid var dock van vid förhållandena i USA och ville ha halva skörden i arrendebetalning, vilket var orimligt på dessa magra jordar. Valfrid och Ture blev osams. Därför fick nu istället Weines föräldrar, Folke och Mimmi, möjlighet att köpa gården.
Folke och Mimmi bodde då i Folkes morfar Svens hus (2:21) (intill Stefan Permos hus). Hur de hamnat där är också värt att berätta: Folke var enda kvarvarande sonen till Viktor och Elin, som drev gården Farshult 3:3. Hans syster Svea tyckte att han skulle få ta över gården för billigt. Det blev osämja, som slutade med att Svea och hennes man Gerhard tog över gården.
I februari 1946 var det klart för Folke och Mimmi att ta över Törnagården. Då skulle även avtal skrivas med Gotte, som skulle flytta ut till huset ute i byn där Folke och Mimmi bodde. Folke och den sexåriga Weine var hos Gotte för att underteckna detta avtal, som Gotte ville befästa med ett antal supar. När de skulle gå hem märkte Folke att han var allt för rund under fötterna för att ta sig hem på egen hand. Han gick då in till jämnårige grannsonen Holger, min pappa, och bad om hjälp.
Och så fick Weine sitta på Holgers axlar, samtidigt som Holger stödde Folke på den drygt kilometerlånga promenaden hem.
Detta skedde några månader efter att Holger varit på St Gertrud i Västervik.
