5 januari 2019
Anknytningshungern jagar genom kroppen i den grå januarigryningen.
Den gnagande, plågsamma separationssmärtan ilar sina mörka moln över min inre himmel.
Jag andas lugnt och iakttar skådespelet.
Solbelyst.
6 januari 2019
Allvaret rymmer allt varande, även gapskrattet.
(Fint att se den roade S i soffan när hon såg Josef Fares' "Kopps" på TV. (M, Å och jag vred oss i skratt, när vi såg den på bio. Och jag upptäckte den fantastiska skådespelaren Torkel Petersson.))
"Åsynen av Albertines bara hals ... denna åsyn rubbade jämvikten mellan detta oändliga, oförstörbara liv som vällde sig i mitt inre, och universums liv, som tycktes mig bräckligt i jämförelse därmed."
Bild: David Wesley Richardson
Nu har jag börjat på Prousts Spaning del 3. Vad handlar böckerna om? Längtan efter mamma; projicerad på Gilberte och Albertine i del 2.
Men djupast sett om att upplösa tiden, förvandla allt till ett gudomligt
NU.
19 januari 2019
Mediterade 2,5 h per dag under 5 dagar efter min födelsedag. (Avstått idag.) Det har öppnat upp till ett besinningslöst gallskrik i mitt djup, insåg jag, när vi mediterade våra 22 minuter.
På ytan helt lugn, i djupet gallskriket, som öppnar ett slukhål av oemotståndlig ätlust.
Igår kväll återupptog jag efter några dagars uppehåll jaktspelandet, och förlorade kontakten med det mycket plågsamma gallskriket, som långmeditationerna skapat kontakt med. Välbekant kampstress tog över.
I morse infann sig djup nyfunnen lättnad och befrielse tack vare skrikmötet!
21 januari 2019
"Gud har gått före oss in i det gudomliga försvinnandet"
Etel Adnan
4 februari 2019
Det är ett krävande dygnetruntarbete att tröska igenom det obekrivliga helvete, som min första tid i livet innebar. När ska jag inse och respektera det?
6 februari 2019
Jag behöver vara med det lilla, sängliggande barnet.
7 februari 2019
Smärtblandat gallskrik och känslan att jag inte står ut 5 sekunder till under vår dagliga 31 minutersmeditation igår. (Sedan 1 februari, dessförinnan 22 minuter/dag sedan min födelsedag)
9 februari 2019
På åttonde dagen av vår svintuffa dagliga 31- minutersmeditation blev jag belönad. Valde att gå in i trance via tredje ögat, vilket jag har lätt för, och kom i min längsta, djupaste kontakt med det obegripliga; Urkällan; alltings fundament, den totala intigheten.
Vila Frid Nu
10 februari 2019
Gårdagens 2h Ecstatic Dance med fyra andra på Hagaskolan förde kropp och själ djupt in i ett frigörande, omstöpande kaos.
All djupgående förändring sker via omfamning av omfattande kaos/hänryckning.
12 februari 2019
Det Gudomliga Ingenting löser upp Traumabetongen med fördröjd och långvarig verkan.
Vag, giftig olust, när traumat löses upp.
I stunden ÄR Det Gudomliga Ingenting total Trygghet, Tillit och Samhörighet.
Kamp, stress och oro förnekar ofta Traumabetongens uppkomst och stärker den.
19 februari 2019
Självpåtaget fira IL 90 - ansvar triggar hjälplöst, förvirrat upplösningstillstånd och känsla av katastrofal, kaotisk tillintetgörelse.
28 februari 2019
Att F oväntat "slängde mig i diket" och samtidigt storvulen deklarerade att han är som en (god) far för mig, tryckte ner mig djupt i mörk, dov, 67 år gammal traumasmärta. Också nära mitt djupaste, sanna jag.
Jag i Gud. Jag i Ingenting.
2 mars 2019
"längtade jag så efter madame de Guermantes att jag knappt förmådde andas: det var som en del av min bröstkorg sågats bort av en skicklig anatom, avlägsnats och ersatts med en lika stor kvantitet immateriell smärta"
"Finns det någon ohyggligare belysning än tystnaden, som låter oss se den frånvarande inte i en utan i tusen upplagor, var och en i färd med en ny trolöshet."
"vanan är den av alla mänskliga plantor som behöver minst jordmån för att leva och först av alla spirar upp på den till synes kargaste klippa"
ur Proust "Kring Guermentes"
6 mars 2019
"Omfamnar ett plågsamt, frätande kaos." När jag lyckas formulera i ord, det ordlösa som fanns före tankarna och orden, är det som att jag lättare lyfter det nyfödda barnet ur graven.
Sen vila i tystnaden och andetagen.
Ur aska in i elden, som det navelskådande pensionärslivet blivit för mig. Även om elden ofta känns förtärande, ja, hela tiden, mer eller mindre, så är den i realiteten återfödelsens vulkan 🌋 .
12 mars 2019
Stilla veckor inkl. 24 tim. Nyepi, utan mobil, TV, radio etc, var förträfflig grävskopa ner i djup smärta. En psykisk smärta skar som knivar i varje cell.
Sen nätbedragen (banken betalar).
Triggade välbekant skräck och stress i kroppen. När den nu klingat av, mår jag underbart.
26 mars 2019
Tack Rebecka Åhlund för "Jag som var så rolig att dricka vin med", en smärtsam, självutlämnande, bekräftande, hoppingivande bladvändare! Som arbets- och aktivitetsnarkoman har jag förr fått hjälp av många Tolvstegsmöten. Ser min missbrukar"personlighet" som en fruktlös jakt för att fylla ett mycket tidigt sviket anknytningsbehov.
31 mars 2019
Mitt stilla, intensiva kaosdansande under nästan två timmar igår löste upp livslånga begränsningar/anspänningar. Omedvetna vaktposter har fått välbehövlig vila. En enorm, skön, skrämmande, befriande trötthet, trötthet, trötthet breder ut sig i kroppen.
1 april 2018
"Jag letar efter mig själv i kärlekens kista"
Jila Mossaed
Djup kontakt med det stora, fantastiska Ingenting,
till bredden fyllt av Gud,
under kvällens meditation.
13 januari började jag/vi med 22' på pall, sen 31' , sen i fåtölj. Svinjobbiga sittningar.
För en knapp vecka sen belönad; allt lättare, snabbare, djupare, skönare trance.
9 april 2019
Varje tyst och stilla dag, en dubbel återfödelse ur den grav jag föddes ner i. Efter natten o eftermiddagssömnen, en förträngd spillra av smärta, sorg, trötthet o svaghet, som med sann glädje, fogas in i helheten. Tills ledan och tristessen tar överhanden och för in i goda nuet.
18 april 2019
I full kontakt med Varandet, som vi föddes ur, försvinner all rädsla för döden.
Och tack Stina Wollter, som rörde mig till tårar på Pilgatan igår.
19 april 2019
Varje gryning återföds jag,
drypande av smärta, sorg och hjälplös svaghet.
Omfamnar. Omsluter.
Dansar ur min grav.
2 maj 2019
"Drömma i solen vid havet
göra ingenting
Den som kunde det
Vakna, lata sig, glo, andas
ÄTA LITE, lägga sej och sova"
Ulf Lundell "Vardagar"
18 maj 2019
Åter tillbaka vid fronten/skärselden/ läkningen i den avgrundsdjupa smärtan, sorgen, svagheten, efter utflykten, andhämtningen i Stockholm i vårskrud.
"Det var som att jag tappat kontrollen över mitt eget liv. Saker hände utan att jag kunde hindra dem från att hända. Jag hade aldrig känt mig mer levande. Det var en ny känsla och utan att jag med säkerhet kunde påstå att den var bra fanns den där och ropade som ett väckelsemöte"
Karin Smirnoff "Jag for ner till bror"
Ett obegripligt Ingenting rymmer, omfattar, omsluter allting.
Flödande kaos.
4 juni 2019
"Only what happens now, happens tomorrow"🙏
6 juni 2019
Införlivad i Trygg Förvissning.
(Klarsyn efter senaste hypnosen hos Bengt, som trots förbokning ändå överträffade spontanbesökets jackpoteffekt. Jag hamnade prestationslöst i det läkande landet. Såg en del rött och grönt. Väldigt välmående efter emsov. Sluta/överbrygga då och nu.)
7 augusti 2019
Skräcken för Sorgen jagar mig som en slavdrivare.
23 september 2019
Golf Clash triggar de oläkta resterna av mitt skriande anknytningsbehov i början av livet.
Sen gäller det att läka dem också...
6 oktober 2019
"inte tillbringat mer än en och en halv timme i huset, det känns som åtskilligt längre. Ett stycke tid som inte kan mätas, eftersom den är av ett annat slag än den vanliga tiden. Alla de bleka minuter, månader och år som jag ditintills i mitt liv simmat motströms igenom."
Håkan Nesser "Halvmördaren"
20 oktober 2019
Så bra den är Hans och Greta på Norrlandsoperan!
"Står du vid förtvivlans rand,
räcker Ängeln dig sin hand."
12 november 2019
"de hade på mig gjort samma intryck av platt banalitet som infarten till den danska hamnstaden Helsingör torde bereda varje glödande Hamletentusiastist."
(träffande sammanfattning av 200 sidor ur Proust: Kring Guermantes)
"Är det detta som är ålderdom? tänker hon plötsligt. Att acceptera förfallet och bejaka meningslösheten? Tanken fyller henne med ett egendomligt lugn, och slutligen, i gryningen somnar hon."
Lina Wolff "Köttets tid"
24 november 2019
Allt från vag olust till rasande outhärdligt utplåningstillstånd omvandlar jag till fyllig, smakrik, stilla salighet m h a långsam, trägen, mild, tålmodig, kärleksfull närvaro i mörka novembergryningen.
30 november 2019
Det sjuder av liv och läkande trauman i den ännu svarta novembergryningen.
Alessandra Celletti spelar "Metamorphosis"
8 december 2019
Del 3 av Prousts "På spaning..." klar!
"Charlus vrålade. Tror ni att det står i er makt att såra mig? Vet ni inte vem ni talar till? Inbillar ni er att den giftiga saliven från 500 småpojkar bland era vänner, sittande på varandras axlar, skulle kunna träffa ens så högt som till mina vördnadsvärda tår?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar