Eva Nilsdotter

Eva Nilsdotter (1794 - 1881) är min farfars farfars mor.

Redan som 13- åring förlorade Eva båda sina föräldrar. Det var på högsommaren år 1807. Dödsorsaken var "Bröstfeber" (Lunginflammation, ev Tuberkulos). Nils och Ingeborg dog med bara några dagars mellanrum. På samma sätt hade de fötts hösten 1751, och de två döptes samma dag. I september 1792 förlorade de sonen Peter i "bröstplågor". Han var då ännu inte tre månader gammal.

Nils tillhörde Farshult 1, Ingeborg Farshult 4 (vår gård). 1751 låg de fyra gårdarna samlade mitt i byn, men hundra år senare (1858) var Farshult 4 utflyttad till nuvarande plats.

I backen uppe till vänster låg de fyra gårdarna ursprungligen.

När Eva, som trettonåring blev föräldalös

blev två äldre manliga släktingar  förmyndare. 15 år gammal gifte Eva sig med den 18 årige Peter Håkansson          och födde året därpå sonen Johannes (1810 - 1877). Ett år senare dog maken Peter  i rödsot (dysenteri) 21 år gammal*.

När Eva var 18 år 1812 gifte hon sig på nytt. Nu med Gabriel Zackrisson (1790 - 1857) från Göshult.

Hon födde sedan ytterligare tre barn:

Eva Catarina (1814 - 1891)

Lena Greta (1816 - 1896)

Jonas Petter (1821 - 1869)

Jonas Petter är min farfars farfar.

Evas dramatiska öde:

13 år   Föräldralös

15 år   (Bort?)gift

16 år   Första barnet

17 år   Änka

18 år - Omgift och födde sedan ytterligare tre barn.

Eva levde tills hon var 87 år (1881). Från 1847 var hon och maken mantalsfria (skattefria) p g a fattigdom och sjuklighet.

När Eva dog var sonen Jonas Petter död sedan 1869. Barnbarnet Ulrik var 34 år och hade ägt gården i 11 år.

Ulrik levde till 1925 och hans hustru Ida, som kom till gården 1876, levde till 1936. De måste rimligen haft minnen och berättat om Eva för våra föräldrar och deras syskon. Men inget av detta har förts vidare till oss och nu är de alla döda.

Det vi vet genom syster Maggans gedigna släktforskning är i alla fall en hel del och definitivt underlag nog för en dokumentär roman!

* En stor rödsotsepidemie inträffade 1808-13 med sammanlagt 50 000 döda. Källa

Hem till byn

Under ett drygt års tid har vi sett om Bengt Bratts fantastiska serie Hem till byn, som visades i sex säsonger 1971 - 2006. Vilket makalöst tidsdokument och vilken bra serie!

Första säsongen 1971 kunde vi se tillsammans i min ursprungligsfamilj hemma i byn. Hur Per kommer hem berusad från sjön med en bananstock på axeln, och hur man sen kör fram och tillbaka över trafikräknaren på byvägen. Oförglömliga scener! Och att sedan följa dessa människor under 35 år. Vilken ynnest med all denna igenkännande bekräftelse och även okänd men väl behövlig bekräftelse! 

Jag var nog småkär i Karin i de första säsongerna, medan det nu är Lenas sprudlande livskraft, som fyller mig. Mitt alter ego är annars Lars Erik.

Att ha sett dokumentären Hemligheten om Carl Ivar Nilsson, som spelar Willy, och få veta om hans länge dolda homosexualitet och sedan den svåra alkoholismen, ger extra djup till serien.

Visst finns det upprepningar (lite väl många älgjakter t ex) och svackor i serien, men för mig är det tveklöst världens bästa serie (tillsammans med Breaking Bad) och en stor kulturgärning. Båda serierna avslutas också med helt perfekta avsnitt.

Jag bor nu 100 mil från min egen gård och by. Kanske bidrar det till att den är mig så kär. Djuren och naturen fick mig att överleva uppväxten. Planen var att bosätta mig där som pensionär. Nu blir det nog inte så. God vård, service och kultur m m gör att vi förmodligen blir kvar i staden, men kanske halva året på besök i byn. Tills det är dags att helt återvända till hemmet i det gränslösa, gudomliga Ingenting.

Hemma i byn