Malin gör en pionjärinsats, som fått välförtjänt uppmärksamhet och uppskattning. Blir också nyfiken på att veta mer om hennes liv och livsvandring.
Den bortvändhet från mig själv mot det omöjliga, som jag känner igen så väl och länge hos mig själv. Den svårartade och plågsamma blygheten, som följde mig från skolåldern långt fram i livet. Jag var en nucka, ofrivilligt bortvald, till 34 års ålder. En miserabel ökenvandring.
Plussidan i det långa loppet är att förhoppningsvis utveckla en varm och vänlig vänskap med mig själv, vilket alla människor och relationer mår bra av.
"Jag kan gå ut i detta stora ingenting, lägga mig i det...som en sekund av bottenkänning... Jag kände hur allt som var ensamt i mig förbands med landskapets ensamhet... Och plötsligt var min ensamhet så stor, så uråldrig och så i allas ägo att jag inte kände mig ensam alls."
Här blir Malin intervjuad om Nuckan på Littfest 2019.
Jag har även läst hennes senaste bok "Rolf" med god behållning. Den sista tredjedelen är febrigt medryckande och slutet egenartat...
2 kommentarer:
Tack för påminnelsen om den här boken, som så många pratade om för något år sedan, men som jag sedan glömde bort..! Tror jag har lyssnat på Malin Lindroth på Littfest förresten.
Varsågod 🙂 Littfest, ja, det var tider det, som förhoppningsvis återkommer! Missade henne på Littfest, men det finns kanske kvar på Youtube. Så tack för tipset!
Skicka en kommentar