Svaret är naturligtvis nej, eftersom allt sällan är en persons fel. Det bäst sammanfattande svaret är ja.
Förra veckan såg jag "Vi måste prata om Kevin" av Lynne Ramsay efter en roman av Lionel Shriver, och filmen har levt kvar i mig sedan dess.
Besvärande är att man kan se filmen och uppfatta att sonen Kevin är född hopplös, otacksam och ond. Samtidigt spelas han med tvålfager charm i tre olika åldrar. Bilden är med andra ord komplex och jag vill göra viss spoilervarning för resten av texten.
Huvudpersonen är tveklöst mamman, kyligt med ändå mycket gripande spelad av Tilda Swinton. Vi får följa henne i en kronologiskt uppbruten helvetesvandring, som påminner om den som Olle Sarri gör i "Apan". (Jag ser verkligen fram mot Jesper Ganslandt nya film Blondie, med tre spännande aktriser i centrum. Premiär 23 november)
Varje förälder med insikt om sina anknytningsproblem måste bli djupt berörd av "Vi måste prata om Kevin". Därigenom behöver inte mamman gå oförstådd genom filmen, trots sin stora oförmåga att fullgöra sitt föräldraskap. Risken finns däremot att man inte förstår Kevins kallhamrade svar på mammans tillkortakommanden. Naturligtvis också svar på pappans svek, som främst består av frånvaro och aningslöshet. Han bär en stor del av ansvaret för att det går som det går.
Aningslöshet kan man inte anklaga mamman för. Hon kämpar förtvivlat, men fåfängt för att vara en bra mamma. Ja, vid ett tillfälle lyckas hon riktigt bra, vilket ironiskt nog väcker det intresse hos Kevin, som fullbordar katastrofen. Filmen rymmer en mycket besk humor och ironi...
Mamman står också kvar vid sin son och sin skuld genom hela dramat/filmen. De utvecklar en mycket djup och nära relation. En viktig beståndsdel i den är att sonen i slutet börjar bli tillräckligt vuxen och mogen att inse att allt inte är mammans/föräldrarnas fel.
I skrivande stund inser jag att filmens befriande inledningsscen, där samtidigt (min) drunkningsskräck ligger på lur (kaos är granne med gud), mycket väl kan vara en händelse som inträffar efter resten av filmberättelsen. En skön möjlighet.
På temat mamma/föräldraskap/skuld är följande scen ur "Persona" av Ingmar Bergman oförglömlig. Den återkommer för övrigt i en annan mycket stark film med Noomi Rapace i huvudrollen, "Daisy Daimond" av Simon Staho.
Om Vi måste tala om Kevin: DN , DN , Cinezine , Ciné , bt , DP , Ergo , Expr , FI , FP , GP , KA , KK , KN , MZ , NG , SDS , SR , SvD , SvD , SvD , SvD , UNT
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar