Numera är mina nattliga drömmar oftast fyllda av positiv närhet till andra människor. Jag rör mig bland andra och vi vill varandra mestadels väl.
För några år sedan drömde jag däremot en ständigt återkommande typ av dröm: Jag är ensam i ett öde landskap. Emot mig kommer en stor, hotfull, zombieliknande figur och jag skjuter förtvivlat mot honom. Han stapplar nästan opåverkad genom kulregnet tills han når fram till mig och har mig i sitt våld. Då vaknar jag med ett befriande ryck.
Drömmen är en bild av mitt arroganta och burdusa överlevnadsjag, som okänsligt och envetet kämpade sig fram och försökte köra över allt och alla i min omgivning, vilket framförallt lyckades gentemot mig själv och mitt inre barn.
Nu äntligen närhet. Dock ännu i svart(vitt).
En liknande personlig utveckling beskrivs i filmen "Där regnbågen slutar". Min favorit bland Rikard Hoberts filmer.
Vad och hur drömmer du?
2 kommentarer:
Ibland och ganska ofta dagdrömmer jag om lycka, glädje och romantik. När jag sover drömmer jag om helt andra saker och sånt jag sällan kommer ihåg. De senaste jag minns sprang jag för att inte missa ett tåg, sprang förbi en väninna som ropade argt efter mig. Tåget stannade i en jätte tvär kurva, vagnarna såg underliga ut och biljettkontrollanten var arg över mina biljetter och ritade massa streck över dem och sa att jag skulle be om nya. En tråkig och förvirrande dröm, men som sagt var..det var den senaste...
Tack! Det verkar som du är på väg nånstans! Mot lycka,glädje och romantik?
Skicka en kommentar