Vi har sett filmen "Marie-Jo och hennes två älskare".(Den missvisande rubriken på detta inlägg är inspirerad av en bildtext i en recension i Aftonbladet, där det talas om den "runtknullande Mary-Jo". Filmens svenska titel är också missvisande. Orginaltiteln Marie-Jo et ses 2 amours betyder "Marie-Jo och hennes 2 kärlekar".)
Det var härligt att se vanliga, medelålders människor skildrade i så vackra och sensuella (sex)scener. En ambulansförare, en lots och en byggnadsarbetare i den slitna arbetarstaden Marseilles, som också visas i nästan utstuderat vackra bilder.
Detta är den första, men förhoppnings- vis inte sista, filmen jag ser av Robert Guèdiguian. (Hans hustru Ariane Ascardie, som spelar huvudrollen, vill jag t ex gärna se mer av.)Vi kommer nära personerna i filmen i den ensamhet och det lidande, som följer i spåren på Marie-Jos polyamorösa försök.
Filmen ger mig också inblickar i en för mig nästan oupplevd värld; att bedra, bli bedragen och vara den andre mannen. Den ensamheten och det lidandet har jag sluppit, liksom hemlighetsmakeriets förhöjda spänning.
En av de starkaste scenerna är när Marie-Jo talar till sin sovande man om hur hon öppet vill dela sin kärlek till båda männen.
Vi är av naturen polyamorösa, men vår kultur föreskriver något annat och till slut gör också Marie-Jo sitt (överraskande) val.
2 kommentarer:
verkar intressant :)
Ja, och nu har vi sett "Den lugna staden" också. Samma skådisar i andra roller. Vackra bilder. Mycket grymma livsöden och ett lika överraskande slut.
Skicka en kommentar