Vaknar 03. Skönt att ha fått sova gott några timmar och så småningom ha en dag utan särskilda plikter och åtaganden framför mej. Att få återvända till vakenhetens makt och kontroll. Att en vuxenhet som förmår bära det sargade, övergivna barnet åter är påkopplad. Att ha en nära och närande kontakt med det barnet i ett par timmar.
 |
| Tillförsikt 13 maj 2005 |
Sen är vuxenheten förbrukad, nej snarare är den så stark att väldigt mycket av barnjaget väller fram. Det blir oerhört påtagligt när jag 05.15 sätter mig för att meditera 25 minuter. Under de sista fem minuterna får jag kontakt med ett svåruthärdligt stryptag av olust.
En starkt övermannande känsla som ännu pulserar i bakgrunden, medan jag förströr och distanserar mig genom att skriva detta, som också hjälper mig att fortsätta omhändertagandet och att läka ut detta trauma av ödeläggande känslomässig övergivenhet under min första tidlösa tillvaro.
 |
| Sympati för mina själv 3 december 2004 |
En starkt övermannande känsla som ännu pulserar i bakgrunden, medan jag förströr och distanserar mig genom att skriva detta, som också hjälper mig att fortsätta omhändertagandet och att läka ut detta trauma av ödeläggande känslomässig övergivenhet under min första tidlösa tillvaro.
2 kommentarer:
Förströr och distanserar mig. Ja, så kanske det känns, så kanske det var. Men det är väl också klargörande? Du skapar en bild, en bloggpost som du kan titta på och se ett återskapande av den upplevelsen. Och det som du kallar distanserande försök att återskapa din upplevelser är ju något i sig. Det är ju också din upplevelse. Bilden av dig med stryptag är underbar. Hilarious. Självhumor tror jag att du har. Rätt användarbart i stort. Tror jag.
Ja, kan jag skratta hjärtligt och medkännande, vilket jag numera åter kan då och då, så år det mycket värt i samvaron med mig själv och andra. Jag blir lätt lyrisk över ditt beröm av min bild. Tackar!
Skicka en kommentar