Jag har uppfunnit en egen kroppsterapi!
Ögonrörelseterapi är ett vetenskapligt sätt att läka trauman. Hur det går till konkret visas t ex i detta klipp (efter 1:30):
När jag vaknar på natten eller efter middagssömnen och mår riktigt dålig, brukar jag oftare och oftare komma i håg att på egen hand göra dessa ögonrörelser och märker att de lindrar smärtan och alltså också läker traumat. Jag har också märkt att jag när jag rör ögonen vill jag också hålla andan och även spänna munnen, vilket jag tolkar som ett försvar mot (ökad) kontakt med traumat. Detta ledde till att jag började öppna munnen och snabbt röra tungan från mungipa till mungipa. Då upptäckte jag att detta gav ett effektivare resultat för min del än ögonrörelserna. Dessutom börjar jag ganska omgående gäspa och slappna av bättre. Tungrörelseterapin var uppfunnen!
Här kan du läsa mer:
Ögonrörelseterapi hjälper vid ångest I den artikeln står också: Istället för att (låta patienten) röra ögonen kan terapeuten klappa patienten växelvis på händerna.
May fick ögonrörelseterapi – nu kan hon jobba igen I den artikeln står det ett varningens ord: "Det måste vara en stabil person som kan ta hand om känslorna som kommer upp. Därför går man igenom patientens bakgrund ordentligt innan man börjar med ögonrörelsen."
3 kommentarer:
Skulle ju kunna utvecklas till kyssterapi... ;-)
Här har du ett annat fint exempel på EMDR (som också är en av L:s specialiteter!):
http://www.youtube.com/watch?v=zBtqWrs2-K0
Tack för dina kommentarer! Du har då provat allt :)
Ja, kyssar och smek och varm beröring, ögonkontakt och andetag! är så klart allra bäst, när det gäller att läka trauman från spädbarnstiden. Ja, förmodligen trauman över huvudtaget.
Tack för länken! Blir full i skratt av att se att en maskin får vägleda ögonrörelserna och blir rörd av den unge mannen, hans berättelse och hans tårar. Bra med kopplingen till hans uppväxt, men otillfredsställande att traumatisering så ofta likställs med att bli utsatt för mycket dramatiska händelser i det yttre.
Jag citerar "Vi är våra relationer" som ett mantra:
”Spädbarnstidens mer subtila traumatiska händelser ger upphov till liknande fysiologiska konsekvenser i stressresponssystemen under spädbarnsperioden som de mer uppenbara hotfulla händelser som är av större betydelse för äldre barn och vuxna”...”Mer ´stillsamma´ avvikelser i omvårdnaden som att dra sig undan känslomässig kontakt, att inte svara på barnets signaler eller att uppvisa motsägelsefulla, rollomkastande eller desorienterade responser när barnets anknytningsbehov är starkt stimulerade tycks därför vara de modersresponser som har störst betydelse för utvecklingsvägar mot dissociation”
Varm, varm kram
Skicka en kommentar