Happy end

Jag ser den i biblioteksstället, tar hem den och bläddrar/läser ett par timmar i den; Lars Noréns "En dramatikers dagbok".

Jag minns att jag blev starkt berörd av att läsa "Biskötarna", när jag var i 20- årsåldern. En omläsning kom av sig härom året.

Norén klev ner från sin piedestal av djupa insikter om människopsyket, när han trodde sig kunna rehabilitera tre gravt traumatiserade brottslingar genom att ställa dem på scen , där två av dem bl a framförde sina nazistiska åsikter.

Lika tokigt var det när Folke Rydén i en infam TV-dokumentär ville göra Norén ansvarig för morden i Malexander.

Mot slutet av "En dramatikers dagbok" skildrar Norén sitt uppslitande förhållande med skådespelerskan A. Ett förhållande som bl a rymmer två aborter. Boken slutar: "Jag längtar efter A, som alltid."

Även jag har levt i ett förhållande som innehöll två aborter, men även i vårt fall blev det som för Lasse och Annika happy end.