Igår, när jag vittjade Nätet på upplysningar om en kille min dotter börjat umgås med, hamnade jag på Facebook. Ett förtjusande ögonblick var när programmet kollade av vilka i min elektroniska adressbok, som redan finns där. Det var ett antal, bl a en gammal, olycklig kärlek, som också gick med just igår!
"Hallå! Varför har ingen sagt att det är där ni hänger?"
Lite samma känsla, som när jag fick panikångest. Innan visste jag knappt vad det var. Sedan var jag plötsligt med i klubben "Vi som har panikångest".
Nu blir nog Facebook ett kort mellanspel för min del. Det är inte rätt plats att odla bilden av den ensamma särlingen och föredettingen. Inte ens jag har noll vänner på Facebook!
Om Facebook: AB AB AB AB DN SvD
2 kommentarer:
facebook är piss! själv plockade jag bort mej för man får grymt med värdelös post och så går man in där och pang så försvann en och en halv timme. fejs book är oxykontin för folket.............
Kram/Ola(r)
Tack för att du tittar in, Ola! Och tack för varningen, som säkert är befogad, men jag njuter nog "jungfrusilen" ett tag till.
Oxykontin? Dubbelt så potent som morfin, läser jag på Flashback. Nog känns Facebook lite ofarligare, men just de´kan ju vara förrädiskt...
Kram/Tobbe
Skicka en kommentar