Vintertiden/normaltiden är här.
Hjälplöst
Prisgiven
åt
Tillintetgörelsen
Jag ser att mitt senaste inlägg utgår från tillintetgörelse, nej, från skräcken kontakten med tillintetgörelsen framkallar. Nu ett drygt halvår senare har jag mer distans till det bottenlösa obeskrivliga eländet, som förvandlade mig till en förkolnad zombie.
En i ögonfallande paria utstött ur min mammas glupska sköte.
Men skenet bedrog, jag var även fylld av svärmar av väl dolda, färggranna fjärilar.
Dessa gör sig alltmer påminda och fyller mitt sinne efter en stunds morgontrance.
Trancen är den positiva sidan av att hjälplöst prisge mig. Trancen är tillintetgörelse; att uppgå i vår universiella grundidentitet.
Hjälplösheten och tillintetgörelsen i den kokande vulkanen ledde, som sagt, till att jag förvandlades till en förkolnad zombie. Dagens insikt är att de ryckningar jag får i vänster axel och arm, när jag går i trance, är sista stadiet i den känslomässiga förkolningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar