Deltagandet i årets lyssnarjury och resan till och prisutdelningen i Varberg blev en läkande häxkittel och ett svindlande äventyr.
Redan i liggvagnen till Göteborg "bytte jag ansikte" med elmontören David på väg till Frölunda- Luleå match (blev 2-0) och svensexa för bästa vännen. David berättade om sitt arbete och liv, och gav impuls till mitt nya undersökningsprojekt: Var hamnar ett par när de skapar ett gemensamt hem, i vilket hens hemtrakt? David är uppvuxen i Luleå, men bor nu i sina svärföräldrars hus 35 mil därifrån i Vittangi.
Själv följde jag med min Å (uppvuxen utanför Övik) först till Gävle och sedan hit till Umeå, innan det blev skilsmässa och bor nu 100 mil från mitt barndomshem i Småland. Samtidigt har jag väl aldrig klippt navelsträngen till mitt barndomshem, eftersom det ännu är i min och syrrans ägo.
I vems hemtrakt har du hamnat?
Hur som helst kände jag att Västkustresan var väl värd sin ansträngning redan när jag lite småfebrig steg av tåget i Göteborg. Allt härefter skulle bli bonus. Och vilken bonus!
2 kommentarer:
Torbjörn, jag läste presentationen av dig som jurymedlem. Tänk att du läst boken av Anna Lytsy! Vet du, jag skrev till henne när jag läst boken eftersom jag gått i psykoanalys och blev rätt tagen av boken, men också för att påpeka att det är rätt festligt att hon heter som hon gör: Ana-Ly-tsy, så likt analys. Hon hade aldrig tänkt på det!
Åh, jag älskar när världen är liten och hel! Underbart att den boken också betytt mycket för dej!
Jag har skrivit om mitt möte med Anna
här.
Ytterligare ett exempel på världens litenhet och helhet är att min Susanna träffade Anna och Cecilia (Nika i boken) på sin systers 50-årsfest på Gotland. Då ovetande att hon tio år senare skulle leva med en man som skulle sätta "Fru Freud" och en stark och viktig läsupplevelse i hennes händer!
Skicka en kommentar