Jag somnar trött och vaknar trött. Aldrig hade jag trott att bejakad sorg är så tröttande och ... lugnande.
Hela mitt liv har jag djupare sett varit skräckslagen och djupt skamfylld. I mitt inre rastlöst orolig, även om människor i min omgivning ofta betraktat mig som lugn intill sävlighet.
De har sett den lamslagenhet, som också följer i skräckens spår.
Men nu alltså sorg och tilltagande lugn och i det lugnet uppstår en större närhet både till mig själv och andra.
Hur mår Du, Kära läsare?
2 kommentarer:
Jag mår bra, är lite trött och sjuk kanske. Har aningen ont och så. Är lite rädd och lite ynklig, men egentligen har jag det bra. Jag lever ju och det finns hopp och förbättringar.
Hoppas du har det bra
Kram
Tack! Du får mig att godmodigt skratta. Trött...sjuk...ont...rädd...ynklig...men egentligen bra, hopp och förbättringar. Jag tror mig förstå hur du menar. Det ganska goda nuet får t ex mig att orka ta hand om lagrad livslång sorg som blivit liggande inombords, eftersom jag tidigare inte förmått/orkat ta hand om den.
Skicka en kommentar