torsdag 11 september 2008

"I see need in you"

Först sedan detta behov dämpats från ett skri, ett imperativ, en djup prägling, någon gång i våras, förstår jag vad Marja såg och kände där ute i Stockholms skärgård en varm augustidag för fem år sedan.
Det handlar om behovet hos varje nyfött barn att få födas in i en levande symbios med sin mor. Att få en grundläggande bekräftelse av att vara rätt och tillhörig till livet. Uteblir detta skapas ett svart hål i mitt djup. Ett barn i trasor som skriker efter bröd, för att tala med Ulf Lundell. En besatt "dröm om mammas ömma famn. En utomjordings kärlekstörst", för att citera Jocke Berg. En oförmåga att bli till som separat individ.

Men om och när behovet en dag är rimligt fyllt, som skedde för mig nångång i våras, går man vidare. Tillräckligt fylld av kärlekens symbios för kunna möta den sorg och smärta, som jag befinner mig i nu. Den sorg och smärta det innebär att inse mig vara en ensam och separerad individ. En individ med frihet och förmåga att välja. Frihet att välja mellan "Kan själv!" och , för att åter citera Marja, detta mytiska, magiska och underbara "I need Everybody!"

2 kommentarer:

Anonym sa...

Glöm aldrig dig själv som referens! Du är aldrig mer ensam än vad ditt psyke tillåter/bvj PS. För att få lite tröst pröva Demolåtar.se/Hommage/bvj /världsmusik.Skriv gärna en kommentar. Om du har en syster kan du väl vidarebefodra sidan till henne/annakarinonesse

torgust sa...

Tack för trösten, gamle vän! Jag önskar dej sammaledes eller annat du tycker dej behöva.